publicerad: 2015
trasslighet
trassl·ig·het
substantiv
~en ~er trasslig
Singular | |
---|---|
en trasslighet | obestämd form |
en trasslighets | obestämd form genitiv |
trassligheten | bestämd form |
trasslighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trassligheter | obestämd form |
trassligheters | obestämd form genitiv |
trassligheterna | bestämd form |
trassligheternas | bestämd form genitiv |