publicerad: 2015
tribun
trib·un
[‑u´n]
substantiv
~en ~er 1 upphöjd plats, estrad, talarplats2 en ämbetsman i antikens Rom
Singular | |
---|---|
en tribun | obestämd form |
en tribuns | obestämd form genitiv |
tribunen | bestämd form |
tribunens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tribuner | obestämd form |
tribuners | obestämd form genitiv |
tribunerna | bestämd form |
tribunernas | bestämd form genitiv |