publicerad: 2015
trubadur
trubad·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • vissångare med luta el. gitarr; medeltida provensalsk kärleksskald
Singular | |
---|---|
en trubadur | obestämd form |
en trubadurs | obestämd form genitiv |
trubaduren | bestämd form |
trubadurens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trubadurer | obestämd form |
trubadurers | obestämd form genitiv |
trubadurerna | bestämd form |
trubadurernas | bestämd form genitiv |