publicerad: 2015
trygghet
trygg·het
substantiv
~en ~er 1 till trygg 12 om god ekon. ställning o.d. – De flesta sammansättn. med trygghets- hör till trygghet 1.
Singular | |
---|---|
en trygghet | obestämd form |
en trygghets | obestämd form genitiv |
tryggheten | bestämd form |
trygghetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tryggheter | obestämd form |
tryggheters | obestämd form genitiv |
tryggheterna | bestämd form |
tryggheternas | bestämd form genitiv |