publicerad: 2015
tunghäfta
tung|häfta
substantiv
~n • tillfällig oförmåga att tala; till 1tunga 1
Singular | |
---|---|
en tunghäfta | obestämd form |
en tunghäftas | obestämd form genitiv |
tunghäftan | bestämd form |
tunghäftans | bestämd form genitiv |