publicerad: 2015
turmalin
turm·al·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ett svart mineral ibl. förädlat till ädelsten
Singular | |
---|---|
en turmalin | obestämd form |
en turmalins | obestämd form genitiv |
turmalinen | bestämd form |
turmalinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turmaliner | obestämd form |
turmaliners | obestämd form genitiv |
turmalinerna | bestämd form |
turmalinernas | bestämd form genitiv |