publicerad: 2015
underbalansering
under|bal·ans·er·ing
substantiv
~en ~ar underbalansera
Singular | |
---|---|
en underbalansering | obestämd form |
en underbalanserings | obestämd form genitiv |
underbalanseringen | bestämd form |
underbalanseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
underbalanseringar | obestämd form |
underbalanseringars | obestämd form genitiv |
underbalanseringarna | bestämd form |
underbalanseringarnas | bestämd form genitiv |