publicerad: 2015
urbeståndsdel
ur|be·stånds·del
substantiv
~en ~ar • till ur- 1 beståndsdel
Singular | |
---|---|
en urbeståndsdel | obestämd form |
en urbeståndsdels | obestämd form genitiv |
urbeståndsdelen | bestämd form |
urbeståndsdelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urbeståndsdelar | obestämd form |
urbeståndsdelars | obestämd form genitiv |
urbeståndsdelarna | bestämd form |
urbeståndsdelarnas | bestämd form genitiv |