publicerad: 2015
utkommendering
ut|kom·mend·er·ing
substantiv
~en ~ar utkommendera
Singular | |
---|---|
en utkommendering | obestämd form |
en utkommenderings | obestämd form genitiv |
utkommenderingen | bestämd form |
utkommenderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utkommenderingar | obestämd form |
utkommenderingars | obestämd form genitiv |
utkommenderingarna | bestämd form |
utkommenderingarnas | bestämd form genitiv |