publicerad: 2015
utprånglare
ut|prångl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑prånglarna prångla (ut)
Singular | |
---|---|
en utprånglare | obestämd form |
en utprånglares | obestämd form genitiv |
utprånglaren | bestämd form |
utprånglarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utprånglare | obestämd form |
utprånglares | obestämd form genitiv |
utprånglarna | bestämd form |
utprånglarnas | bestämd form genitiv |