publicerad: 2015
utstöta
ut|stöta
verb
‑stötte ‑stött 1 ge ifrån sig: utstöta ett skrik2 brutalt avlägsna: utstöta el. vanl. stöta ut ngn från gemenskapen
Finita former | |
---|---|
utstöter | presens aktiv |
utstöts (utstötes) | presens passiv |
utstötte | preteritum aktiv |
utstöttes | preteritum passiv |
utstöt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utstöta | infinitiv aktiv |
att utstötas | infinitiv passiv |
har/hade utstött | supinum aktiv |
har/hade utstötts | supinum passiv |
Presens particip | |
utstötande | |
Perfekt particip | |
en utstött + substantiv | |
ett utstött + substantiv | |
den/det/de utstötta + substantiv | |
den utstötte + maskulint substantiv |