publicerad: 2015
vägg
vägg
substantiv
~en ~ar • lodrät, avgränsande yta från golv till tak i el. kring hus; äv. bildl.; ställa ngn mot väggen tvinga ngn att ge besked; (vara) uppåt väggarna helt galet; gå (in) i väggen bli psykiskt och fysiskt utbränd
Singular | |
---|---|
en vägg | obestämd form |
en väggs | obestämd form genitiv |
väggen | bestämd form |
väggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
väggar | obestämd form |
väggars | obestämd form genitiv |
väggarna | bestämd form |
väggarnas | bestämd form genitiv |