publicerad: 2015
vällare
väll·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vällarna • till välla 2
Singular | |
---|---|
en vällare | obestämd form |
en vällares | obestämd form genitiv |
vällaren | bestämd form |
vällarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vällare | obestämd form |
vällares | obestämd form genitiv |
vällarna | bestämd form |
vällarnas | bestämd form genitiv |