publicerad: 2015
vaccinatör
vacc·in·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er vaccinera
Singular | |
---|---|
en vaccinatör | obestämd form |
en vaccinatörs | obestämd form genitiv |
vaccinatören | bestämd form |
vaccinatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vaccinatörer | obestämd form |
vaccinatörers | obestämd form genitiv |
vaccinatörerna | bestämd form |
vaccinatörernas | bestämd form genitiv |