publicerad: 2015
veckling
veckl·ing
substantiv
~en ~ar veckla
Singular | |
---|---|
en veckling | obestämd form |
en vecklings | obestämd form genitiv |
vecklingen | bestämd form |
vecklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vecklingar | obestämd form |
vecklingars | obestämd form genitiv |
vecklingarna | bestämd form |
vecklingarnas | bestämd form genitiv |