publicerad: 2015
vidskepelse
vid|skep·else
substantiv
~n ~r • föreställning el. sed som vittnar om övertro
Singular | |
---|---|
en vidskepelse | obestämd form |
en vidskepelses | obestämd form genitiv |
vidskepelsen | bestämd form |
vidskepelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vidskepelser | obestämd form |
vidskepelsers | obestämd form genitiv |
vidskepelserna | bestämd form |
vidskepelsernas | bestämd form genitiv |