publicerad: 2015
vilorum
vilo|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • vilrum; ofta bildl.; det sista vilorummet graven
Singular | |
---|---|
ett vilorum | obestämd form |
ett vilorums | obestämd form genitiv |
vilorummet | bestämd form |
vilorummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vilorum | obestämd form |
vilorums | obestämd form genitiv |
vilorummen | bestämd form |
vilorummens | bestämd form genitiv |