publicerad: 2015
vredesutbrott
vred·es|ut·brott
substantiv
~et; pl. ~ • till utbrott 2 vrede
Singular | |
---|---|
ett vredesutbrott | obestämd form |
ett vredesutbrotts | obestämd form genitiv |
vredesutbrottet | bestämd form |
vredesutbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vredesutbrott | obestämd form |
vredesutbrotts | obestämd form genitiv |
vredesutbrotten | bestämd form |
vredesutbrottens | bestämd form genitiv |