SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bankrutt
1bank·­rutt [‑rut´] substantiv ~en ~er betalnings­inställelse, konkurs
Singular
en bankruttobestämd form
en bankruttsobestämd form genitiv
bankruttenbestämd form
bankruttensbestämd form genitiv
Plural
bankrutterobestämd form
bankruttersobestämd form genitiv
bankrutternabestämd form
bankrutternasbestämd form genitiv
2bank·­rutt [‑rut´] adjektiv; n. ~, ~a konkursmässig, ut­fattig, ruinerad; äv. bildl.
Positiv
en bankrutt + substantiv
ett bankrutt + substantiv
den/det/de bankrutta + substantiv
den bankrutte + maskulint substantiv