publicerad: 2015
beduin
bedu·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • arabisk nomad
Singular | |
---|---|
en beduin | obestämd form |
en beduins | obestämd form genitiv |
beduinen | bestämd form |
beduinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
beduiner | obestämd form |
beduiners | obestämd form genitiv |
beduinerna | bestämd form |
beduinernas | bestämd form genitiv |