SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
brant
1brant adjektiv; n. ~, ~a kraftigt lutande
Positiv
en brant + substantiv
ett brant + substantiv
den/det/de branta + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de brantare + substantiv
Superlativ
är brantast
den/det/de brantaste + substantiv
2brant substantiv ~en ~er kraftigt lutande sluttning
Singular
en brantobestämd form
en brantsobestämd form genitiv
brantenbestämd form
brantensbestämd form genitiv
Plural
branterobestämd form
brantersobestämd form genitiv
branternabestämd form
branternasbestämd form genitiv