publicerad: 2015
chock
chock
[∫åk´]
substantiv
~en ~er 1 häftig sinnesrörelse; sjukdomstillstånd2 rytterianfall – Alla sammansättn. med chock- hör till chock 1.
Singular | |
---|---|
en chock | obestämd form |
en chocks | obestämd form genitiv |
chocken | bestämd form |
chockens | bestämd form genitiv |
Plural | |
chocker | obestämd form |
chockers | obestämd form genitiv |
chockerna | bestämd form |
chockernas | bestämd form genitiv |