publicerad: 2015
dumhuvud
dum|huvud
substantiv
~et; pl. ~en, best. pl. ~ena • dum person
Singular | |
---|---|
ett dumhuvud | obestämd form |
ett dumhuvuds | obestämd form genitiv |
dumhuvudet | bestämd form |
dumhuvudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
dumhuvuden | obestämd form |
dumhuvudens | obestämd form genitiv |
dumhuvudena | bestämd form |
dumhuvudenas | bestämd form genitiv |