publicerad: 2015
ersätta
er·sätta
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
ersatte, ersatt, ersatt n. ersatt, pres. ersätter 1 låta komma i stället för2 betala pengar till: ersätta ngn för hans/hennes utgifter
Finita former | |
---|---|
ersätter | presens aktiv |
ersätts (ersättes) | presens passiv |
ersatte | preteritum aktiv |
ersattes | preteritum passiv |
ersätt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ersätta | infinitiv aktiv |
att ersättas | infinitiv passiv |
har/hade ersatt | supinum aktiv |
har/hade ersatts | supinum passiv |
Presens particip | |
ersättande | |
Perfekt particip | |
en ersatt + substantiv | |
ett ersatt + substantiv | |
den/det/de ersatta + substantiv | |
den ersatte + maskulint substantiv |