publicerad: 2015
förhinder
för·hinder
substantiv
förhindret; pl. ~, best. pl. förhindren • få förhinder
Singular | |
---|---|
ett förhinder | obestämd form |
ett förhinders | obestämd form genitiv |
förhindret | bestämd form |
förhindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhinder | obestämd form |
förhinders | obestämd form genitiv |
förhindren | bestämd form |
förhindrens | bestämd form genitiv |