SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
finrum
fin|­rum substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men till fin 1 1rum 1
Singular
ett finrumobestämd form
ett finrumsobestämd form genitiv
finrummetbestämd form
finrummetsbestämd form genitiv
Plural
finrumobestämd form
finrumsobestämd form genitiv
finrummenbestämd form
finrummensbestämd form genitiv