publicerad: 2015
flanör
flan·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • till flanera
Singular | |
---|---|
en flanör | obestämd form |
en flanörs | obestämd form genitiv |
flanören | bestämd form |
flanörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
flanörer | obestämd form |
flanörers | obestämd form genitiv |
flanörerna | bestämd form |
flanörernas | bestämd form genitiv |