publicerad: 2015
flinga
flinga
substantiv
~n flingor • mest i pl.; lätt, tunt stycke av ngt: snöflinga; flingor med mjölk
Singular | |
---|---|
en flinga | obestämd form |
en flingas | obestämd form genitiv |
flingan | bestämd form |
flingans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flingor | obestämd form |
flingors | obestämd form genitiv |
flingorna | bestämd form |
flingornas | bestämd form genitiv |