publicerad: 2015
fyrhjuling
fyr|hjul·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. om vissa terrängfordon
Singular | |
---|---|
en fyrhjuling | obestämd form |
en fyrhjulings | obestämd form genitiv |
fyrhjulingen | bestämd form |
fyrhjulingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fyrhjulingar | obestämd form |
fyrhjulingars | obestämd form genitiv |
fyrhjulingarna | bestämd form |
fyrhjulingarnas | bestämd form genitiv |