publicerad: 2015
granatsplitter
gran·at|splitter
substantiv
‑splittret; pl. ~, best. pl. ‑splittren granat 1 2splitter
Singular | |
---|---|
ett granatsplitter | obestämd form |
ett granatsplitters | obestämd form genitiv |
granatsplittret | bestämd form |
granatsplittrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
granatsplitter | obestämd form |
granatsplitters | obestämd form genitiv |
granatsplittren | bestämd form |
granatsplittrens | bestämd form genitiv |