publicerad: 2015
horunge
hor|unge
substantiv
~n ‑ungar • ensam utgångsrad överst el. ensam begynnelserad underst på en sida el. spalt
Singular | |
---|---|
en horunge | obestämd form |
en horunges | obestämd form genitiv |
horungen | bestämd form |
horungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
horungar | obestämd form |
horungars | obestämd form genitiv |
horungarna | bestämd form |
horungarnas | bestämd form genitiv |