SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
inkonsekvens
in·­kon·­sekv·­ens [‑en´s] substantiv ~en ~er bristande konsekvens, själv­motsägelse
Singular
en inkonsekvensobestämd form
en inkonsekvensobestämd form genitiv
inkonsekvensenbestämd form
inkonsekvensensbestämd form genitiv
Plural
inkonsekvenserobestämd form
inkonsekvensersobestämd form genitiv
inkonsekvensernabestämd form
inkonsekvensernasbestämd form genitiv