SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
junior
1juni·­or [‑å´r] substantiv ~en ~er inte full­vuxen med­lem av idrotts­klubb; ​mots. 1senior 1​ – Alla sammansättn. med junior- hör till 1junior.
Singular
en juniorobestämd form
en juniorsobestämd form genitiv
juniorenbestämd form
juniorensbestämd form genitiv
Plural
juniorerobestämd form
juniorersobestämd form genitiv
juniorernabestämd form
juniorernasbestämd form genitiv
2juni·­or [ju´ni‑] oböjligt adjektiv mots. 2senior: ​Johansson junior
Ordform(er)
junior
3juni·­or [‑å´r] adjektiv ~t ~a yngre och mindre erfaren: ​juniora med­arbetare
Positiv
en junior + substantiv
ett juniort + substantiv
den/det/de juniora + substantiv
den juniore + maskulint substantiv