SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kub
kub substantiv ~en ~er en regel­bunden rymdgeometrisk figur med sex kvadratiska sidorprodukt som upp­kommer när ett tal multipliceras med sig självt två gånger: ​kuben av 3 är 27​ – Alla sammansättn. med kub- hör till kub 1.
Singular
en kubobestämd form
en kubsobestämd form genitiv
kubenbestämd form
kubensbestämd form genitiv
Plural
kuberobestämd form
kubersobestämd form genitiv
kubernabestämd form
kubernasbestämd form genitiv