publicerad: 2015
menedare
men|ed·are
[me`n‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑edarna mened
Singular | |
---|---|
en menedare | obestämd form |
en menedares | obestämd form genitiv |
menedaren | bestämd form |
menedarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
menedare | obestämd form |
menedares | obestämd form genitiv |
menedarna | bestämd form |
menedarnas | bestämd form genitiv |