publicerad: 2015
objekt
ob·jekt
[‑jek´t]
substantiv
~et; pl. ~ 1 föremål; ibl. icke-person: många intressanta objekt på auktionen; reduceras till ett objekt2 ⟨språkv.⟩ satsdel som uttrycker föremål för handling – I sammansättn. objekt- (vanl. till objekt 1), objekts- (vanl. till objekt 2).
Singular | |
---|---|
ett objekt | obestämd form |
ett objekts | obestämd form genitiv |
objektet | bestämd form |
objektets | bestämd form genitiv |
Plural | |
objekt | obestämd form |
objekts | obestämd form genitiv |
objekten | bestämd form |
objektens | bestämd form genitiv |