SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
pendel
pendel substantiv ~n pendlar fritt hängande och svängande kropp t.ex. i golv­urpendel­tåg, pendel­buss; ​till pendla 2​ – De flesta sammansättn. med pendel- hör till pendel 2.
Singular
en pendelobestämd form
en pendelsobestämd form genitiv
pendelnbestämd form
pendelnsbestämd form genitiv
Plural
pendlarobestämd form
pendlarsobestämd form genitiv
pendlarnabestämd form
pendlarnasbestämd form genitiv