publicerad: 2015
piket
pik·et
[pike´t]
substantiv
~en ~er • polisstyrka i beredskap för snabb utryckning; utryckningsfordon
Singular | |
---|---|
en piket | obestämd form |
en pikets | obestämd form genitiv |
piketen | bestämd form |
piketens | bestämd form genitiv |
Plural | |
piketer | obestämd form |
piketers | obestämd form genitiv |
piketerna | bestämd form |
piketernas | bestämd form genitiv |