publicerad: 2015
sanktion
sankt·ion
substantiv
~en ~er 1 stadfästelse; bifall, godkännande2 mest i pl.; straffåtgärd: ekonomiska sanktioner mot Iran – De flesta sammansättn. med sanktions- hör till sanktion 2.
Singular | |
---|---|
en sanktion | obestämd form |
en sanktions | obestämd form genitiv |
sanktionen | bestämd form |
sanktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sanktioner | obestämd form |
sanktioners | obestämd form genitiv |
sanktionerna | bestämd form |
sanktionernas | bestämd form genitiv |