publicerad: 2015
spurt
spurt
substantiv
~en ~er • ökad slutfart i tävling; sista kraftansträngning
Singular | |
---|---|
en spurt | obestämd form |
en spurts | obestämd form genitiv |
spurten | bestämd form |
spurtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spurter | obestämd form |
spurters | obestämd form genitiv |
spurterna | bestämd form |
spurternas | bestämd form genitiv |