publicerad: 2015
stånga
stånga
verb
~de ~t • särsk. om tjur: stöta med horn el. huvud
Finita former | |
---|---|
stångar | presens aktiv |
stångas | presens passiv |
stångade | preteritum aktiv |
stångades | preteritum passiv |
stånga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stånga | infinitiv aktiv |
att stångas | infinitiv passiv |
har/hade stångat | supinum aktiv |
har/hade stångats | supinum passiv |
Presens particip | |
stångande | |
Perfekt particip | |
en stångad + substantiv | |
ett stångat + substantiv | |
den/det/de stångade + substantiv |