publicerad: 2015
ståndur
stånd|ur
substantiv
~et; pl. ~ • stående ur
Singular | |
---|---|
ett ståndur | obestämd form |
ett ståndurs | obestämd form genitiv |
stånduret | bestämd form |
ståndurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ståndur | obestämd form |
ståndurs | obestämd form genitiv |
stånduren | bestämd form |
ståndurens | bestämd form genitiv |