SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
störta
störta verb ~de ~t få att falla rakt ned­åt; om flyg­plan havereratvinga bort från makten: ​Chrustjev störtades 1964​ – De flesta sammansättn. med stört- hör till störta 1.
Finita former
störtarpresens aktiv
störtaspresens passiv
störtadepreteritum aktiv
störtadespreteritum passiv
störtaimperativ aktiv
Infinita former
att störtainfinitiv aktiv
att störtasinfinitiv passiv
har/hade störtatsupinum aktiv
har/hade störtatssupinum passiv
Presens particip
störtande
Perfekt particip
en störtad + substantiv
ett störtat + substantiv
den/det/de störtade + substantiv
störta in springa in
Infinita formeratt störta ininfinitiv aktivPresens participinstörtandePerfekt participen instörtad + substantivett instörtat + substantivden/det/de instörtade + substantiv
störta sig äv. röra sig häftigt fram­åt
Ordform(er)störta sig