SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tackel
tackel [tak´el] substantiv tacklet; pl. ~, best. pl. tacklen grov talja; ​tackel och tåg rigg på far­tyg
Singular
ett tackelobestämd form
ett tackelsobestämd form genitiv
tackletbestämd form
tackletsbestämd form genitiv
Plural
tackelobestämd form
tackelsobestämd form genitiv
tacklenbestämd form
tacklensbestämd form genitiv