publicerad: 2015
tiara
tiara
[tia`ra]
substantiv
~n tiaror • en hög, toppig huvudbonad buren som värdighetstecken av påven (i äldre tid); diadem
Singular | |
---|---|
en tiara | obestämd form |
en tiaras | obestämd form genitiv |
tiaran | bestämd form |
tiarans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tiaror | obestämd form |
tiarors | obestämd form genitiv |
tiarorna | bestämd form |
tiarornas | bestämd form genitiv |