SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tonfall
ton|­fall substantiv ~et; pl. ~ sätt att tala: ​han hade ett irriterat ton­fall i rösten
Singular
ett tonfallobestämd form
ett tonfallsobestämd form genitiv
tonfalletbestämd form
tonfalletsbestämd form genitiv
Plural
tonfallobestämd form
tonfallsobestämd form genitiv
tonfallenbestämd form
tonfallensbestämd form genitiv