publicerad: 2021  
1accept accepten accepter
ac·cept·en
substantiv
accep´t [aks-]
● mest historiskt växel som god­känts till betalning av den som växeln ställts ut på
JFR växel 4
belagt sedan 1874; till lat. accep´tus 'väl upp­tagen', till accip´ere 'ta emot'
2accept acceptet el. accepten, plural accept, bestämd plural accepten
ac·cept·et
substantiv
accep´t [aks-]
● spec. ekonomi godkännande
SE acceptera
accept (av/för/på något/att+verb/sats)
accept (av något)
accept (av sats)
accept (av att+verb)
accept (för något)
accept (för sats)
accept (för att+verb)
accept (på något)
accept (på sats)
accept (på att+verb)
accept av ett an­bud
○ äv. all­männare god­kännande, accepterande
få accept på ett förslag
belagt sedan 1776; se ur­sprung till 1accept