publicerad: 2021  
ana anade i ett uttr. äv. ante, anat, presens anar
verb
a`na
● ha en bestämd känsla av något
JFR skönja
någon anar något/sats
någon anar något
någon anar sats
hon har en förmåga att dyka upp där man minst anar det; intet ont anande öppnade han dörren; de anade att något skumt var i görningen
○ ofta i emfatiska ut­tryck för att under­stryka att något är anmärknings­värt
du anar inte hur vacker kust­vägen är
ana oråd se oråd
det ante mig jag anade detdet ante mig att det här skulle ta lång tid
belagt sedan 1738; av lågtyska anen med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
anaanande
Jag ville måla en trä­sked så,
att mänskorna anade Gud! Karin Boye, En målares önskan (ur Moln, 1922)