publicerad: 2021  
anfall an­fallet, plural an­fall, bestämd plural an­fallen
an|­fall·et
substantiv
an`fall
1 offensiva (fientliga) åt­gärder i krig, vissa sporter och spel; ofta som in­ledning till längre händelse­kedja
JFR aggression, angrepp 1, anlopp, attack 1, 2offensiv
anfallskrig; anfallsstyrka; anfallsvåg; flyganfall; motanfall
ett anfall (mot/på någon/något)
ett anfall (mot någon)
ett anfall (mot något)
ett anfall (på någon)
ett anfall (på något)
Tysk­land gick till an­fall på bred front; försvararna slog till­baka an­fallet
○ äv. bildligt om liknande intellektuellt agerande
Luther gick till an­fall mot avlatshandeln
○ äv. om lag­del med an­fallande upp­gifter i vissa boll­spel, t.ex. fot­boll
borta­laget blev tillbaka­pressat och kunde bara ha en man i an­fallet
an­fall är bästa försvar om man måste försvara sig är det lika bra att an­falla
belagt sedan 1497 (brev från Sten Sture till Folke Gregersson (Arwidsson)); fornsvenska anfal; av lågtyska anval med samma betydelse; jfr ur­sprung till falla
2 häftigt ut­brott av sjukdom el. sinnes­rörelse
JFR attack 2
gråtanfall; sjukdomsanfall
ett anfall (av något)
ett epileptiskt an­fall; ett svårt an­fall av malaria; barnet fick ett hysteriskt an­fall i affären och sparkade av sig stövlarna
○ äv. försvagat
i ett an­fall av optimism satsade hon 1 000 kronor
belagt sedan 1778