publicerad: 2021  
1annorlunda
ann·or|­lunda
adverb
ann`orlunda
● på annat sätt
SYN. annorledes
annorlunda (än någon/något)
annorlunda (än någon)
annorlunda (än något)
man kommer att behöva tänka annor­lunda för att lösa trafik­problemen; hov­rätten dömer ofta annor­lunda än tings­rätten
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska annorlund, till annor, femininform, 'annan' och lund 'sätt'; jfr ur­sprung till annorledes, lynne
2annorlunda ingen böjning
ann·or|­lunda
adjektiv
ann`orlunda
● som av­viker från det vanliga
JFR olik
annorlunda (än någon/något)
annorlunda (än någon)
annorlunda (än något)
hon ville göra något annor­lunda för en gångs skull
○ äv. som skiljer sig från något annat
hon tolkar siffrorna på ett delvis annor­lunda sätt än revisorn
belagt sedan 1541; till 1annorlunda!!